9. Belgisk och fransk ale

Från Belgien och Nordfrankrike härstammar öltyper med en variationsrikedom utan motstycke i världen. Här möter man allt från svag, maltig ale till stark, torr trappistöl och syrlig, stalldoftande lambik. Här har också gamla bryggeritekniker såsom spontanjäsning överlevt in i modern tid. Många bryggare talar hellre om sitt öl i konstnärliga termer än om typer och klassificeringar. Belgisk och fransk ale är vanligtvis mycket lättdrucken även i de fall alkoholstyrkan är hög. Ett gemensamt drag är nämligen att ölet oftast är väl utjäst och därför har lätt kropp och liten restsötma. Inte sällan varmjäses ölet med de för regionen så karaktäristiska jäststammarna, som ger upphov till fenoliska och fruktestriga dofter och smaker. Jästemperaturen ligger vanligtvis mellan 24 och 29 grader. Ett annat särdrag är att upp till 20% av extraktet kan utgöras av ljust eller mörkt socker i fast eller flytande form. Detta underlättar utjäsning och bidrar till smak och färg. Belgisk och fransk ale är ofta rejält kolsyrad och har ett kraftigt skum. Den har sällan utpräglad humlekaraktär. Normalt bör endast europeisk kvalitetshumle användas.

 

A. Ljus belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.045 – 1.054
1.008 – 1.014
4.5 – 5.5
20 – 35
7 – 30

Bryggs huvudsakligen p√• pilsner- eller pale ale-malt, med wiener- eller m√ľnchenermalt f√∂r f√§rg, kropp och komplexitet.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till kopparfärgad. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Doften skall vara utpräglat maltig och bör vara fruktig, men fruktigheten skall inte dominera. Låga till medelnivåer av humle, som kan vara blommiga eller kryddiga. Låga nivåer av fenoler kan förekomma. Diacetyl får inte finnas.

Smak:

 

Skall inleda med en mjuk maltsötma som bör vara knäckig och lite nötaktig. Fruktig med en märkbar kryddighet. Humlearomen skall vara låg till icke-existerande. Låga nivåer av fenoler och återhållsam beska.

Munkänsla:

 

Medium kropp.

Förebild:

 

Palm Speciale, Dobbel Palm, De Koninck.

 

B. Blonde

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.051 – 1.072
1.008 – 1.016
5.6 – 7.4
15 – 30
7 – 14

Blonden √§r ofta n√§stan lagerlik i sin renhet, l√§tt malts√∂t och v√§rmande och med √•terh√•llsamma fruktestrar och fenoler. √Ėltypen √§r en relativt modern komposition f√∂r att locka lagerdrickare. Baseras ofta p√• belgisk pilsnermalt kompletterad med aromatisk malt eller r√•frukt, t ex majs eller socker.

Färg/Utseende:

 

Halmgul till ljust bärnstensfärgad. Kraftigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Aningen jordiga eller kryddiga humletoner samsas med en något söt maltighet. Jästen kan bidra med återhållsamma kryddiga fenoler, parfym och en honungslen alkoholton, eller återhållsamma och jästiga fruktestrar som ofta drar åt citrus.

Smak:

 

Inleder mjukt med en tydlig men inte stor maltighet, som går över i en torrare avslutning. Medium beska som både kommer från humlen och från alkoholen. Humlearomen skall vara återhållsam, och kan vara kryddig eller jordig. Bör ha låga nivåer av fruktestrar och av en karamellartad eller honungslik sötma. Kan ha försiktiga fenoler. Kan ha en värmande avslutning.

Munkänsla:

 

Medium kropp. Medium till hög kolsyra.

Förebild:

 

Leffe Blonde, Affligem Blond, La Trappe Blonde, Grimbergen Blonde.

 

C. Tripel

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.070 – 1.090
1.008 – 1.013
7.5 – 10.5
20 – 39
7 – 20

Tripel är aristokraten i den ljusa starka belgiska familjen. Den är utsvävande men välbalanserad, tung men inte sötsliskig, ofta värmande men aldrig spritig.

Färg/Utseende:

 

Färgen skall vara halmgul till bärnsten. Skummet skall vara kraftigt och moussigt. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

En tripel skall vara komplex i doften. Fenoler skall ge en märkbar till påtaglig kryddighet som kan innehålla nejlika, mandelmassa och parfymig blommighet. Det skall finnas viss men inte dominerande maltsötma. Fruktiga estrar som kan dra åt citrus, banan och aprikos kan förekomma på låga nivåer. Humledoften skall vara återhållsam, liksom maltigheten. Skall ej dofta lösningsmedel eller vara spritig. Ingen diacteyl.

Smak:

 

Mjukt maltig med en komplex kryddighet från jästfenoler. Mandeltoner förekommer ofta. En märkbar humlesmak och medelhög beska får finnas. Tripeln bör vara värmande men inte spritig. Diacetyl/smörkola får inte förekomma.

Munkänsla:

 

Medelfyllig med hög kolsyra. Utjäst och torr.

Förebild:

 

Westmalle tripel, La Trappe tripel, Vit Chimay, Brugse tripel, St. Bernardus tripel, St. Feuillien triple, Tripel Karmeliet.

 

D. Ljus stark belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.067 –
1.006 – 1.016
7.5 –
20 – 35
7 – 30

Ljus stark belgisk ale är en bred grupp. Där ingår både torra, lätta öl och tyngre, sötare varianter. Gemensamt skiljer de sig dock från tripel genom att ha en doft- och smakbild med färre komponenter och att de kan vara söta, vilket tripel aldrig är.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till koppar. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Doften bör vara fruktigt estrig, där estrarna kan dofta banan, äpple, päron, persika, tropisk frukt eller smågodis. Fenoler skall finnas på låga till medelhöga nivåer. En tydlig alkoholton kan förekomma. Humledoft kan förekomma på låga nivåer.

Smak:

 

Tydliga men inte överväldigande fruktiga estrar och fenoler. Humlesmak kan finnas på låga nivåer. Humlebeskan skall vara låg till medelhög. Mer eller mindre värmande beroende på alkoholstyrka. En viss beska, sötma och spritighet från alkoholen kan förekomma, särskilt i starkare exemplar. Toner av lösningsmedel får förekomma på låga nivåer. Kan vara torr eller ha en viss restsötma.

Munkänsla:

 

Ofta medium kropp, men kan vara lättare. Hög kolsyra.

Förebild:

 

Delirium Tremens, Duvel, Kasteelbier Blonde, Brigand, Judas, Kwak, Bush Ambrée, St. Feuillien Blonde.

 

E. Brune

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.055 – 1.072
1.008 – 1.016
5.5 – 7.5
25 – 35
7 – 30

Brune (flamländska: Bruin) kan beskrivas som den lite sötare klosterölsvarianten av trappisternas dubbel. Klosteröl blev en vanlig företeelse efter andra världskriget. Anknytningen till ett kloster, ofta bara en licens att använda namnet,blev de profana bryggeriernas sätt att haka på det ökande intresset för trappistöl. På många sätt är brune ett extremt välbalanserat, eller tillrättalagt, öl. Sticker någonting ut eller dominerar är det ingen bra brune.

Färg/Utseende:

 

Kopparfärgad till mörkt chokladbrun. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Maltig med toner som kan dra åt sirapssöt choklad eller mörka sockerarter. Fenolisk kryddighet skall förekomma i måttliga mängder och fruktestrar får förekomma på låga nivåer. Doften kan dra åt torr choklad och ha lätt rostade toner. Varken alkohol eller lösningsmedel får förekomma. Humle kan finnas i doften men på låga nivåer.

Smak:

 

Maltigt mjuk. Kan dra åt choklad eller mörk sirap. En brune får varken vara tung och sockersöt eller utpräglat torr, även om den kan ha en lätt torr eftersmak. Smaken skall vara fruktig och karamellig, kan vara lätt kryddig/fenolisk och kan ha låga nivåer av smakhumle. Lätt rostade toner får förekomma. Beskan skall vara låg. Diacetyl/smörkola får inte förekomma.

Munkänsla:

 

Lätt till medium. Medel till hög kolsyra.

Förebild:

 

Leffe Brune, Ciney Brune, Maredsous 6 Donker.

 

F. Dubbel

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.065 – 1.070
1.010 – 1.016
5.9 – 7.4
25 – 35
20 – 75

√Ėl som skulle kunna klassificeras som dubbel bryggdes redan p√• medeltiden, men den f√∂rsta moderna dubbeln bryggdes av Westmalle 1856. Namnet dubbel b√∂rjade anv√§ndas f√∂rst efter andra v√§rldskriget n√§r trappist√∂len b√∂rjade n√• st√∂rre publik. Traditionellt bryggs dubbel huvudsakligen med belgisk pilsnermalt och m√∂rk sirap eller oraffinerat socker. Men det √§r fullt acceptabelt att ocks√• ha med m√ľnchenermalt, m√∂rk karamellmalt och andra specialmalter.

Färg/Utseende:

 

Bärnstensfärgad till mörkbrun. Skall ha ett kraftigt, moussigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

M√•ngfacetterad och sammansatt maltig doft som kan dra √•t choklad, kola och n√∂tter. F√•r inte vara br√§nd. Fruktestrar och kryddiga fenoler b√∂r f√∂rekomma, men inte p√• h√∂ga niv√•er. √Ąven toner av h√∂gre alkoholer f√•r f√∂rekomma, men en dubbel f√•r inte dofta spritigt eller l√∂sningsmedel. L√•ga niv√•er av humle f√•r f√∂rekomma.

Smak:

 

En dubbel skall vara smakrik, komplex och maltdominerad, med en torr eftersmak. Maltsötma som drar åt nougat och choklad skall samspela med estrar, alkohol och fenoler, men med tonvikt på maltigheten. Kryddiga fenoler som kan dra åt nejlika samt toner av mandel, russin och torkad frukt kan förekomma men får inte dominera. En återhållsam beska bör finnas. Viss humlesmak kan förekomma. Varken diacetyl/smörkola eller kryddor får förekomma.

Munkänsla:

 

Medelfyllig. Hög kolsyra.

Förebild:

 

Westmalle dubbel, La Trappe dubbel, Röd Chimay.

 

G. Mörk stark belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.068 –
1.010 – 1.018
7.5 –
20 – 35
30 – 75

M√∂rk stark belgisk ale omfattar b√•de fylliga √∂l med viss rests√∂tma och torrare och stramare, kryddiga varianter. √Ėlet skall upplevas som ett harmoniskt och balanserat, men kan p√• samma g√•ng vara v√§ldigt m√§ktigt.

Färg/Utseende:

 

Koppar till mörkbrun. Skall vara moussig med ett rejält och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

En påtaglig maltsötma skall finnas i doften, som kan vara karamellig eller torrare chokladig. Måttliga till påtagliga fruktestrar skall finnas och gärna föra tankarna till söta frukter som russin, plommon, körsbär och fikon. Kryddiga fenoler kan förekomma, men bör vara mer peppriga än utpräglat nejlikliknande. Kan ha en alkoholton, men skall inte dofta lösningsmedel.

Smak:

 

Maltigt chokladig med liknande fruktestrar och fenoler som i doften. Skall vara värmande till mycket värmande, men bör inte upplevas som spritig. Trappistvarianterna är relativt torra, medan andra varianter kan vara sötare. Beska och humlesmak får finnas, men skall inte vara framträdande. Högre beska är tillåten i varianter med högre FG. Men ofta är det alkoholen snarare än beskan som balanserar maltsötman.

Munkänsla:

 

Medium till fyllig. Hög kolsyra, men skall inte vara stickig.

Förebild:

 

Westvleteren 12, Rochefort 10, Rochefort 8, Blå Chimay, Gulden Draak, Kasteelbier Brune, St. Bernardus Abt 12, Achel Brune.

 

H. Saison

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.044 – 1.056
1.002 – 1.008
5.0 – 6.8
20 – 35
5 – 35

Saison har sina r√∂tter i vallonskt bondg√•rds√∂l. √Ėltypen har bevarats av sm√• belgiska bryggerier och bryggs idag i m√•nga l√§nder med mikrobryggerikultur. Historiskt skedde bryggningen i slutet av den kalla √•rstiden. √Ėlet kryddades ibland med t ex koriander, ingef√§ra, stj√§rnanis eller citrusskal. F√∂r att √∂let skulle beh√•lla sin fr√§sch√∂r till sk√∂rdearbetet humlades det rej√§lt. Saison j√§ses ofta mycket varmt (√∂ver 30 grader) med j√§st som ger mycket god utj√§sning. I kombination med ett ofta sulfatrikt vatten ger detta ett √∂l med torr avslutning.

Färg/Utseende:

 

Mycket ljust halmgul till brun. Kan variera från disig till kristallklar. Köldgrumling är tillåten. Fast, långvarig skumkrona.

Bouquet/Arom:

 

Frukt (t ex apelsin eller citron) och kryddighet skall dominera och kompletteras av en lätt maltighet. Kryddor får förekomma men skall inte dominera. Peppriga fenoler får förekomma. En låg till medium humlesmak och humlebeska kompletteras av en törstsläckande syrlighet. Ingen diacetyl/smörkola.

Smak:

 

Frukt (t ex apelsin eller citron) och kryddighet skall dominera och kompletteras av en lätt maltighet. Kryddor får förekomma men skall inte dominera. Kryddighet kan också komma från peppriga fenoler. Humlesmaken är låg till medium. Beskan skall vara tydlig utan att dominera. Uppfriskande syrlighet. Ingen diacetyl/smörkola.

Munkänsla:

 

Lätt kropp och hög kolsyra. Torr avslutning.

Förebild:

 

Saison Dupont Vieille Provision, Saison Regal, Saison Voisin, Lefebvre Saison 1900, Slottskällans Saison.

 

I. Bière de garde

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.060 – 1.080
1.008 – 1.016
5.8 – 8.5
25 – 30
16 – 50

Bière de garde betyder öl som har hållits lagrad och är den franska versionen av bondgårdsöl. Till skillnad från belgisk saison ligger betoningen här på maltighet och alkohol istället för humle och syrlighet. Bryggningen skedde vanligen i slutet av den kalla årstiden. För att ölet skulle hålla sig till skördearbetet bryggdes det extra starkt. Ofta användes råfrukt. I den franska traditionen varmjäses inte ölet. Man använder lager- eller alejäst som lyfter fram maltigheten. Beroende på hantering kan kommersiella exemplar få källartoner som inte är eftersträvansvärda. Tre färgvariationer finns: blonde (halmgul), ambrée (bärnsten) och brune (brun). En bière de garde skall vara mjuk och kan påminna om ett lageröl.

Färg/Utseende:

 

Varierar från ljust halmgul till mörk rödbrun. Viss disighet och köldgrumling kan förekomma. Fast skumkrona.

Bouquet/Arom:

 

Framträdande maltsötma. Mörkare exemplar har en kraftigare maltkaraktär som kan vara lätt till medium rostad. Viss karamellisering är acceptabel. Låg till medium nivå av fruktestrar och liten eller ingen humlearom. Ljusare varianter är ofta humligare än mörka. Inga fenoler.

Smak:

 

Medium till hög maltsmak med en milt rostad, kola- eller karamellsötma. Maltsmakerna tenderar att öka med mörkare färg. Låga till medium estrar. Låg till medium beska ger smakbidrag men maltigheten överväger. Låg eller ingen humlesmak men ljusare versioner kan ha svagt örtig eller kryddig smak. Avslutningen är torr. Alkohol kan bidra med ytterligare känsla av torrhet i avslutningen men ölet skall inte upplevas som spritigt. Inga fenoler. Ingen diacetyl/smörkola.

Munkänsla:

 

Lätt till medium kropp. Medium till hög kolsyra.

Förebild:

 

Jenlain (ambrée), Jenlain Bière de Printemps (blonde), Saint Sylvestre 3 Monts (blonde), Castelain (blonde), Ch’Ti (brune), Ch’Ti (blonde), La Choulette (ambrée), Grain d’Orge (ambrée).

 

J. Supersaison

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)
1.057 – 1.080
1.004 – 1.010
6.9 – 10.0
25 – 45
7 – 35

Supersaison är en modern variant av den traditionella saisonen. Saisonens nya popularitet har gjort att många småbryggerier har börjat tillverka starkare, kryddigare och fylligare varianter. Supersaison jäses ofta mycket varmt (över 30 grader) med jäst som har mycket goda utjäsningsegenskaper. I kombination med sulfatrikt vatten ger detta ett öl med torr avslutning.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till brun. Kan variera från disig till kristallklar. Fast, långvarig skumkrona. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Skall ha tydliga fruktestrar, ofta apelsin eller tropisk frukt. Ofta tydligt blommig eller örtig och ibland parfymerad karaktär. Tydlig fenolkaraktär av peppar, koriander eller bubbelgum snarare än nejlika bör finnas, antingen från kryddor eller från jästfenoler. Låg till medium humlekaraktär. Kan ha en låg till medium alkoholdoft. En låg syrlighet kan förekomma men bör inte dominera. Lätt maltighet. Ingen diacetyl/smörkola.

Smak:

 

En estrig fruktighet som bör dra åt citrus eller tropisk frukt och kryddiga fenoler skall dominera, men eventuellt tillsatta kryddor får inte ta överhanden. Fruktigheten skall kompletteras av en lätt maltighet. Humlesmaken skall vara låg till medium. Beskan skall vara tydlig utan att dominera. En törstsläckande syrlighet bör förekomma. Ingen diacetyl/smörkola. Alkoholtoner får förekomma men bör vara värmande snarare än spritiga. Torr avslutning.

Munkänsla:

 

Lätt till medium kropp och hög kolsyra.

Förebild:

 

Avec Les Bons Voeux, Saison d‚ÄôErpe-Mere, Fant√īme Saison, Fant√īme Saison d‚ÄôErez√©e.

 

K. Belgiskt och franskt specialöl

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
F√§rg (°EBC)

I den belgiska traditionen ryms m√•nga udda och utsv√§vande egenarter. Vissa √§r traditionella men ovanliga. Andra √§r anpassade inl√•n fr√•n andra √∂lkulturer. En tredje kategori √§r √∂l j√§sta med ovanliga j√§ststammar, t ex Brettanomyces. √Ąven andra belgiska och franska ales som inte skall l√§mnas in i klassen modifierade √∂l r√§knas in bland belgiskt och franskt special√∂l. Ange i bryggprotokollet om √∂let √§r en klon av en kommersiell f√∂rlaga. Ge g√§rna referenser till √∂llitteraturen.

Färg/Utseende:

 

Bouquet/Arom:

 

Smak:

 

Munkänsla:

 

Förebild:

 

Följande, icke fullständiga, lista ger exempel på belgiskt och franskt specialöl:

‚ÄĘ Enkel, svagt trappist, eller kloster√∂l. La Trappe Enkel.

‚ÄĘ Stark ale med stor kropp och kryddor. La Chouffe, Montagnarde.

‚ÄĘ Belgisk scottish strong ale. MacChouffe.

‚ÄĘ Belgisk IPA. XX Bitter, La Chouffe Houblon.

‚ÄĘ Belgisk porter/stout: Hercule Stout.

‚ÄĘ Belgisk imperial stout. Struise Black Albert, Alvinne Imperial Stout

√Ėl j√§st enligt champagnemetoden. Deus Brut de Flandres.

‚ÄĘ √Ėl j√§st med blandade j√§stkulturer. Orval.

Tillbaka till indexsidan.