9. Belgisk och fransk ale

Från Belgien och Nordfrankrike härstammar öltyper med en variationsrikedom utan motstycke i världen. Här möter man allt från svag maltig ale till stark torr trappistöl samt syrlig, stalldoftande lambik.(I dessa typdefinitioner finns dom syrliga ölen i klass 10) Här har också gamla bryggeritekniker såsom spontanjäsning överlevt in i modern tid. Många bryggare talar hellre om sitt öl i konstnärliga termer än om typer och klassificeringar. Belgisk och fransk ale är vanligtvis mycket lättdrucken även i de fall alkoholstyrkan är hög. Ett gemensamt drag är nämligen att ölet oftast är väl utjäst och därför har lätt kropp och liten restsötma. Oftast varmjäses ölet med de för regionen så karaktäristiska jäststammarna. Dessa ger upphov till fenoliska och fruktestriga dofter och smaker. Jästemperaturen ligger vanligtvis mellan 25 och 30 grader. Ett annat särdrag är att upp till 20% av extraktet kan utgöras av ljust eller mörkt socker i fast eller flytande form. Detta underlättar utjäsning och bidrar till smak och färg. Belgisk och fransk ale är ofta rejält kolsyrad och har ett kraftigt skum. Den har sällan utpräglad humlekaraktär. Normalt används europeiska humlesorter från t.ex. Tyskland och Slovenien.

 

A. Ljus belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.045 – 1.054
1.008 – 1.014
4.5 – 5.5
20 – 35
7 – 30

Bryggs huvudsakligen på pilsner- eller pale ale-malt, med wiener- eller münchnermalt för färg, kropp och komplexitet.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En ljus, maltig och medelfyllig ale, med svag humlekaraktär samt väl kolsyrad.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till kopparfärgad. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Doften skall vara utpräglat maltig och bör vara fruktig utan att dominera. Humlen ska vara på låg till medel nivå av blommig eller kryddig karaktär. Låga nivåer av fenoler får förekomma.

Smak:

 

Ska inledas med en mjuk maltsötma som bör vara knäckig och lite nötaktig. Fruktig med en märkbar kryddighet. Humlesmaken ska vara låg till icke existerande och beskan ska vara återhållen. Låga nivåer av fenoler får förekomma.

Munkänsla:

 

Medium kropp.

Förebild:

 

Palm Speciale, Dobbel Palm, De Koninck.

 

B. Blonde

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.051 – 1.065
1.008 – 1.014
5.6 – 6.9
15 – 30
7 – 14

Blonden är ofta nästan lagerlik i sin renhet, lätt maltsöt, värmande med återhållsamma fruktestrar och fenoler. Öltypen är en relativt modern komposition för att locka lagerdrickare. Baseras ofta på belgisk pilsnermalt kompletterad med aromatisk malt eller råfrukt (t ex majs eller socker).

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En ljus ale med kraftigt skum och låga nivåer av fenoler, lätt maltsöt och fruktig.

Färg/Utseende:

 

Halmgul till ljust bärnstensfärgad. Kraftigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Aningen jordiga eller kryddiga humletoner samsas med en något söt maltighet. Jästen kan bidra med återhållsamma kryddiga fenoler, parfym och en lätt alkoholton som ofta drar åt citrus.

Smak:

 

Inleder med en mjuk maltighet, som går över i en torrare avslutning. Medium beska med en återhållsam humlearom som kan vara kryddig eller jordig. Bör ha låga nivåer av fruktestrar och av en karamellartad eller honungslik sötma. Får ha försiktiga fenoler med en värmande avslutning.

Munkänsla:

 

Medium kropp. Medium till hög kolsyra.

Förebild:

 

Leffe Blonde, Affligem Blond, La Trappe Blonde, Grimbergen Blonde.

 

C. Tripel

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.070 – 1.090
1.008 – 1.013
7.5 – 10.5
20 – 40
7 – 20

Tripel är aristokraten i den ljusa starka belgiska familjen. Den är utsvävande med tydliga fenoler men välbalanserad, tung men inte sötsliskig, ofta värmande men aldrig spritig.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En ljus stark ale med tydliga fenoler, viss beska och kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Färgen skall vara halmgul till bärnsten. Skummet skall vara kraftigt och moussigt. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

En tripel skall vara komplex i doften. Fenoler skall ge en märkbar till påtaglig kryddighet som kan innehålla nejlika, mandelmassa och parfymig blommighet. Det ska finnas en tydlig maltsötma. Fruktiga estrar av citrus, banan och aprikos får förekomma på låga nivåer. Humledoften ska vara återhållsam. Får ha en lätt alkoholton utan att dofta lösningsmedel.

Smak:

 

Mjukt maltig med en komplex kryddighet från jästfenoler. Mandeltoner förekommer ofta. En märkbar till tydligt beska ska finnas. Tripeln bör vara värmande men inte spritig.

Munkänsla:

 

Medelfyllig med hög kolsyra. Med lätt kropp.

Förebild:

 

Westmalle tripel, La Trappe tripel, Vit Chimay, Brugse tripel, St. Bernardus tripel, St. Feuillien triple, Tripel Karmeliet.

 

D. Ljus stark belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.067 –
1.006 – 1.016
7.0 – 13.0
20 – 45
7 – 30

Ljus stark belgisk ale är en bred grupp. Här ingår både torra och söta varianter. De skiljer sig dock från tripel genom att ha en doft- och smakbild med färre komponenter och att de kan vara söta, vilket tripel aldrig är.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En ljus, stark, lätt fenolisk ale med kraftigt skum som antingen kan vara lätt och torr eller tung och söt.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till koppar. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Doften bör vara fruktigt estrig, med doft av t.ex. banan, äpple, päron, persika, tropisk frukt eller smågodis. Fenoler ska finnas på låga till medelhöga nivåer. En tydlig alkoholton får förekomma. Humledoft får förekomma på låga nivåer.

Smak:

 

Tydliga men inte överväldigande fruktiga estrar och fenoler. Humlesmak får finnas på låga nivåer och beskan ska vara låg till medelhög. Alkoholen får bidra med en viss sötma och spritighet särskilt i starkare exemplar. Toner av lösningsmedel är tillåtna på låga nivåer. Får ha en viss restsötma.

Munkänsla:

 

Lätt till medium kropp. Bör ha kraftig kolsyra.

Förebild:

 

Delirium Tremens, Duvel, Kasteelbier Blonde, Brigand, Judas, Kwak, Bush Ambrée, St. Feuillien Blonde.

 

E. Brune

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.055 – 1.067
1.008 – 1.014
5.5 – 7.5
25 – 35
25 – 65

Brune (flamländska: Bruin) kan beskrivas som den lite sötare klosterölsvarianten av trappisternas dubbel. Klosteröl blev en vanlig företeelse efter andra världskriget. Anknytningen till ett kloster, ofta bara en licens att använda namnet, blev de kommersiella bryggeriernas sätt att haka på det ökande intresset för trappistöl. På många sätt är brune ett extremt välbalanserat eller tillrättalagt öl. Sticker någonting ut eller dominerar är det ingen bra brune.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

Mörkare belgisk ale med humle av europeisk typ på låg nivå i smak och doft och maltsötma med inslag av cholkad samt kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Kopparfärgad till mörkt chokladbrun. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Maltig med dofter som kan dra åt choklad, mörka sockerarter eller rostad malt. Fenolisk kryddighet ska förekomma i måttliga mängder och fruktestrar får förekomma på låga nivåer. Varken alkohol eller lösningsmedel får förekomma. Humle får finnas på låga nivåer.

Smak:

 

Mjuk maltighet med viss sötma som kan dra åt choklad eller mörk sirap. Lätt rostade toner får förekomma. En brune får varken vara sockersöt eller utpräglat torr, men får ha en torr eftersmak. Smaken ska vara fruktig och karamellig. Lätt fenolisk kryddighet får förekomma. Lätt smak av humle får förekomma och beskan ska vara låg.

Munkänsla:

 

Lätt till medium. Medel till hög kolsyra.

Förebild:

 

Leffe Brune, Ciney Brune, Maredsous 6 Donker.

 

F. Dubbel

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.056 – 1.070
1.010 – 1.016
5.9 – 7.4
25 – 35
20 – 75

Öl som idag skulle kunna klassificeras som dubbel bryggdes redan på medeltiden, men den första moderna dubbeln bryggdes av Westmalle 1856. Namnet dubbel började användas först efter andra världskriget när trappistölen började nå större publik. Traditionellt bryggs dubbel huvudsakligen med belgisk pilsnermalt och mörk sirap eller oraffinerat socker. Men det är fullt acceptabelt att också ha med münchnermalt, mörk karamellmalt och andra specialmalter.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En karaktärsfull mörkare belgisk ale, med tydliga fenoler och maltdominerad karaktär. Torrt avslut samt kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Bärnstensfärgad till mörkbrun. Ska ha ett kraftigt, moussigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

Mångfacetterad och sammansatt maltig doft som kan dra åt choklad, kola och nötter. Får inte vara bränd. Fruktestrar och kryddiga fenoler bör förekomma, men inte på höga nivåer. Även toner av högre alkoholer får förekomma, men den får inte vara spritig eller dofta lösningsmedel. Låga nivåer av humle får förekomma.

Smak:

 

En dubbel skall vara smakrik, komplex och maltdominerad med en torr eftersmak. Maltigheten ska dominera och samspela med alkohol och fenoler. Smaker av choklad, nougat, nötter, russin, mandel och torkad frukt får förekomma. Beskan ska vara återhållsam.

Munkänsla:

 

Medelfyllig. Hög kolsyra.

Förebild:

 

Westmalle dubbel, La Trappe dubbel, Röd Chimay.

 

G. Mörk stark belgisk ale

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.068 –
1.010 – 1.018
7.5 – 13.0
20 – 40
30 – 75

Mörk stark belgisk ale omfattar både fylliga öl med restsötma, samt torrare och stramare kryddiga varianter. Ölet skall upplevas som harmoniskt och balanserat, men kan på samma gång vara väldigt mäktigt.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En komplex mörk kraftig belgisk ale med tydliga fenoler.

Färg/Utseende:

 

Koppar till mörkbrun. Skall vara moussig med ett rejält och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

 

En påtaglig maltsötma skall finnas i doften, som kan vara karamellig och/eller chokladig. Måttliga till påtagliga fruktestrar ska finnas och gärna föra tankarna till mogna torkade frukter som russin, plommon och fikon. Kryddiga fenoler får förekomma, men bör vara mer peppriga än utpräglat nejlikliknande. Får ha en alkoholton, men skall inte dofta lösningsmedel.

Smak:

 

Maltigt chokladig med liknande fruktestrar och fenoler som i doften. Skall vara värmande till mycket värmande, men ska inte upplevas som spritig. Trappistvarianterna är relativt torra, medan andra varianter kan vara sötare. Beska och humlesmak får finnas, men ska inte vara framträdande. Högre beska är tillåten i varianter med högre FG. Maltsötman balanseras oftast upp av alkoholen snarare än beskan.

Munkänsla:

 

Medium till fyllig. Hög kolsyra, men skall inte vara stickig.

Förebild:

 

Westvleteren 12, Rochefort 10, Rochefort 8, Blå Chimay, Kasteelbier Brune, St. Bernardus Abt 12, Achel Brune.

 

H. Saison

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.044 – 1.056
1.002 – 1.008
5.0 – 6.8
20 – 35
5 – 35

Saison har sina rötter i vallonskt bondgårdsöl. Öltypen har bevarats av små belgiska bryggerier och bryggs idag i många länder med mikrobryggerikultur. Historiskt skedde bryggningen i slutet av den kalla årstiden. Ölet kryddades ibland med t ex koriander, ingefära, stjärnanis eller citrusskal. För att ölet skulle behålla sin fräschör till skördearbetet humlades det rejält. Saison jäses ofta mycket varmt (över 30 grader) med jäst som ger mycket god utjäsning. I kombination med ett ofta sulfatrikt vatten ger detta ett öl med torr avslutning.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

Ett ljust friskt torrt öl med en lätt uppfriskande syrlighet, tydlig beska och kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Mycket ljust halmgul till ljust brun. Kan variera från disig till kristallklar. Fast och långvarig skumkrona.

Bouquet/Arom:

 

En syrlig fruktighet (t.ex. apelsin eller citron) och kryddighet ska dominera och kompletteras av en liten maltighet. Kryddor får förekomma men ska inte dominera. Peppriga fenoler får förekomma.

Smak:

 

Frukt (t ex apelsin eller citron) och kryddighet skall dominera och kompletteras av en liten maltighet. Kryddor får förekomma men skall inte dominera. Kryddighet kan också komma från peppriga fenoler. Humlesmaken är låg till medium. Beskan skall vara tydlig utan att dominera. Uppfriskande syrlighet.

Munkänsla:

 

Lätt kropp och hög kolsyra.

Förebild:

 

Saison Dupont, Saison Bocq(1858), Vieille Provision, Saison Regal, Saison Voisin, Lefebvre Saison 1900.

 

I. Bière de garde

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.060 – 1.080
1.008 – 1.016
5.8 – 8.5
25 – 30
16 – 50

Bière de garde betyder öl som har hållits lagrad och är den franska versionen av bondgårdsöl. Till skillnad från belgisk saison ligger betoningen här på maltighet och alkohol istället för humle och syrlighet. Bryggningen skedde vanligen i slutet av den kalla årstiden. För att ölet skulle hålla sig till skördearbetet bryggdes det extra starkt. Ofta användes råfrukt. I den franska traditionen varmjäses inte ölet. Man använder lager- eller alejäst som lyfter fram maltigheten. Beroende på hantering kan kommersiella exemplar få källartoner som inte är eftersträvansvärda. Tre färgvariationer finns: blonde (halmgul), ambrée (bärnsten) och brune (brun). En bière de garde skall vara mjuk och kan påminna om ett lageröl.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

En lagerlik stark maltdominerad öl med kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Varierar från ljust halmgul till mörkt rödbrun. Viss köldgrumling får förekomma. Fast skumkrona.

Bouquet/Arom:

 

Framträdande maltsötma. Mörkare exemplar har en kraftigare maltkaraktär som får vara lätt till medium rostad. Viss karamellisering är acceptabel. Låg till medium nivå av fruktestrar och liten eller ingen humlearom. I ljusare varianter framträder humlen mer än i de mörka. Inga fenoler får förekomma.

Smak:

 

En mjuk maltighet med viss sötma, som i de mörkare varianterna kompletteras av lätt rostade toner. Humle på låg till medel nivå bidrar med ett lätt stöd åt maltigheten. Humlen är tydligare i de ljusa varianterna och kan bidra med en viss örtig eller kryddig smak. Estrar på låg till medel nivå. Alkoholen kan bidra till en torrare munkänsla i avslutet. Inga fenoler får förekomma.

Munkänsla:

 

Lätt till medium kropp. Medium till hög kolsyra.

Förebild:

 

La Goudale 7,2% / Les Brasseurs de Gayant - Jenlain (ambrée), Jenlain Bière de Printemps (blonde), Saint Sylvestre 3 Monts (blonde), Castelain (blonde), Ch’Ti (brune), Ch’Ti (blonde), La Choulette (ambrée), Grain d’Orge (ambrée).

 

J. Supersaison

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)
1.057 – 1.080
1.004 – 1.010
6.9 – 10.0
25 – 45
7 – 35

Supersaison är en modern variant av den traditionella saisonen. Saisonens nya popularitet har gjort att många småbryggerier har börjat tillverka starkare, kryddigare och fylligare varianter. Supersaison jäses ofta mycket varmt (över 30 grader) med jäst som har mycket goda utjäsningsegenskaper. I kombination med sulfatrikt vatten ger detta ett öl med torr avslutning.

Kortfattad karaktärsbeskrivning:

 

Ett kraftfullt öl med tydlig beska, lätt syrlighet, torr avslutning och kraftigt skum.

Färg/Utseende:

 

Ljust halmgul till brun. Får variera från disig till kristallklar. Fast och långvarig skumkrona.

Bouquet/Arom:

 

Skall ha tydliga fruktestrar, ofta apelsin eller tropisk frukt. Ofta tydligt blommig eller örtig och ibland parfymerad karaktär. Tydlig fenolkaraktär av peppar, koriander eller bubbelgum snarare än nejlika bör finnas, antingen från kryddor eller jästfenoler. En låg syrlighet får förekomma men bör inte dominera. Liten maltighet. Låg till medium humlekaraktär. Får ha en låg till medium alkoholdoft.

Smak:

 

En estrig fruktighet som bör dra åt citrus eller tropisk frukt och kryddiga fenoler skall dominera. Eventuellt tillsatta kryddor får inte ta överhanden. Fruktigheten skall kompletteras av en liten maltighet. En törstsläckande syrlighet bör förekomma med torr avslutning. Humlesmaken ska vara låg till medium. Beskan ska vara tydlig utan att dominera. Alkoholtoner får förekomma men bör vara värmande snarare än spritiga.

Munkänsla:

 

Lätt till medium kropp och hög kolsyra.

Förebild:

 

Avec Les Bons Voeux, Saison d’Erpe-Mere.

 

K. Belgiskt och franskt specialöl

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)

I den belgiska traditionen ryms många udda och utsvävande egenarter. Vissa är traditionella men ovanliga. Andra är anpassade inlån från andra ölkulturer. Även andra belgiska och franska ales som inte ska lämnas in i klassen modifierade öl räknas in bland belgiskt och franskt specialöl. Ange i bryggprotokollet om ölet är en klon av en kommersiell förlaga. Ge gärna referenser till öllitteraturen.

Färg/Utseende:

 

Bouquet/Arom:

 

Smak:

 

Munkänsla:

 

Förebild:

 

Följande, icke fullständiga, lista ger exempel på belgiskt och franskt specialöl:

• Enkel, svag trappist, eller klosteröl. La Trappe Enkel.

• Stark ale med stor kropp och kryddor. La Chouffe, Montagnarde.

• Belgisk scottish strong ale. MacChouffe.

• Öl jäst enligt champagnemetoden. Deus Brut de Flandres.

• Öl jäst med blandade jästkulturer. Orval.

 

L. Historiskt belgiskt öl

OG
FG
Alkohol (vol%)
IBU
Färg (°EBC)

Till den här klassen lämnas öl in som sällan eller inte alls bryggs kommersiellt idag, men som man har en historisk dokumentation för, från t.ex. böcker eller gamla tidskrifter.

Färg/Utseende:

 

Bouquet/Arom:

 

Smak:

 

Munkänsla:

 

Förebild:

 

Tillbaka till indexsidan.