Brune (flamländska: Bruin) kan beskrivas som den lite sötare klosterölsvarianten av trappisternas dubbel. Klosteröl blev en vanlig företeelse efter andra världskriget. Anknytningen till ett kloster, ofta bara en licens att använda namnet,blev de profana bryggeriernas sätt att haka på det ökande intresset för trappistöl. På många sätt är brune ett extremt välbalanserat, eller tillrättalagt, öl. Sticker någonting ut eller dominerar är det ingen bra brune.

Färg/Utseende:

Kopparfärgad till mörkt chokladbrun. Köldgrumling är tillåten.

Bouquet/Arom:

Maltig med toner som kan dra åt sirapssöt choklad eller mörka sockerarter. Fenolisk kryddighet skall förekomma i måttliga mängder och fruktestrar får förekomma på låga nivåer. Doften kan dra åt torr choklad och ha lätt rostade toner. Varken alkohol eller lösningsmedel får förekomma. Humle får finnas i doften men på låga nivåer.

Smak:

Maltigt mjuk. Kan dra åt choklad eller mörk sirap. En brune får varken vara tung och sockersöt eller utpräglat torr, även om den får ha en lätt torr eftersmak. Smaken skall vara fruktig och karamellig, får vara lätt kryddig/fenolisk och kan ha låga nivåer av smakhumle. Lätt rostade toner får förekomma. Beskan ska vara låg. Diacetyl/smörkola får inte förekomma.

Munkänsla:

Lätt till medium. Medel till hög kolsyra.

Förebild:

Leffe Brune, Ciney Brune, Maredsous 6 Donker.